Skogsmyrans

När jag hade hämtat juicen var yoghurten borta när jag hämtat ny var
juicen och servetten borta när jag hämtat mera bröd var smör och pålägg
borta när jag hämtat för fjärde gången gav jag upp och satte mig i
soffan med mina jobbarkompisar som också kommit ner till frukost.

Det är första gången jag bor ensam på hotell, jag har tidigare bara hört
talas om väldigt energisk frukostpersonal, nu fick jag det själv bekräftat.
Det fungerar inte att äta frukostbuffe ensam, det behövs någon som
vaktar maten.

Jag kan väl inte direkt påstå att det har varit min dröm att flyga
ett sådant här plan men i efterskott borde det ju ha varit det.
Väldigt gediget plan som varit med om många äventyr med sin
kapten.

Huvudorten på Ösel är ju något enastående, det var som att flytta
50 år tillbaks i tiden. Alla trähus var ju helt underbara och de
gammaldags vårblommorna utanför gjorde mig helt nostalgisk.
Hit vill jag tillbaks och då inte på konferensresa utan jag vill
bestämma lite mera själv vad jag vill se och göra.


Congo Queen

Nu är den här. I går braka det loss, innan jag visste vad det handlade om hade
jag gnuggat ögonen svullna och då är det kört för dagen. Idag var det lite
bättre då jag hade koll på att det är björkarna som är de ansvariga. Bara jag
låter bli att klia så går det an.

Vi var ute på en liten rundtur idag, spårvagn-tunnelbana-spårvagn-mat-båt-
spårvagn och så var vi hemma igen. Let's deal hade lockat oss att köpa
"ät två betala för en" och tiden höll på att gå ut så därför tog vi oss ut till
Djurgården. Mycket folk ute nu när Gröna Lund har öppnat för säsongen.

Årets första aktieutdelning har kommit in på mitt konto.

100 stycken Doro-aktier gav 100 kronor, kvar efter skatt blev
70 kronor. Räcker nästan till Balders kräftstjärtsallad med bröd.
Så får det bli, valnötsbrödet är så gott så att jag får ta 15 kronor
någon annanstans ifrån gör inget.

och så här såg det ut på diskbänken hemma hos mig.

han får så småningom för mycket. Idag hade jag storrensning på jobbet.
Jag har två skåplådor som har varit svåra att stänga det senaste året.
Jag hittade årsskifteshäften för löneprogrammet sedan 97/98, snyggt intryckta,
alla årgångar sparade och dessutom semesterårsskifte lika många. Nu tog
jag mig en tankeställare och kom fram till att de är ganska värdelösa, inte
ens antikvärde, då får jag spara 35 år till och så länge har jag inte tänkt
jobba kvar.

Sedan gav jag mig på bankgiro och postgirotalongerna de var från 2001 och
2002, troligen ligger de som är äldre i ett annat skåp, men så långt hann jag
inte idag. Nu har jag ont i fingrarna, tuggen gav upp så jag fick riva för hand.

Ett tips, ananasen, som ICA säljer för 10 kronor den här veckan, är jättegod!

Går igång när jag läser om folk som kommer på, uppfinner
kanske det heter, skithäftiga saker, som den här påsen!
Vilken bra uppfinning.

Vaknade tidigt i morse av båtarna som tutade. Förstod att det var dimmigt.
Dessutom var det någon minusgrad så det bildades vacker rimfrost. Dimman
låg kvar flera timmar men så kom solen och det blev snabbt 20 grader på
balkongen och vi åt årets första lunch ute.

Sedan försökte jag fånga rimfrosten med kameran.

Första gången det här året solen visar sig när vi väntar på morrontåget.



Klockan på perrongen är tio i sju. Nu blir det bara bättre tre månade framåt.

från Eläketurvakeskus. Det tog några sekunder innan jag kunde
tyda vad det stod. Tänkte jag ska inte ha någon elräkning. Med
betydligt mindre stil stod det Pensionsskyddscentralen.

För ett tag sedan skrev jag och begärde pensionsutdrag från
Finland. Jag hann ju arbeta där i fyra år och en sommar.
Sommarjobbet på kafeet måste ha varit svart för det finns inte
med. De andra arbetsgivarna har skött sig.

Tyvärr så gav förvärvsarbete före 23 års ålder ingen rätt till pension.
Under de tre månader jag arbetade som 23 åring har jag intjänat
i arbetspension,  4 euro i månaden. Ganska bra tycker jag då totala
inkomsten var omräknad i euro 59,49.

"Uppgifterna på pensionsutdraget härstammar från arbetspensionssystemets intjäningsregister samt
Pensionsskyddscentralens och Befolkningsregistercentralens register."

Mitt övertydliga språk kanske visar var jag ha mina rötter.

Söndagmorron är lite speciell, då tar jag mig tid att läsa DN och inte bara
skumma igenom rubrikerna.

Söndagskrönikan av Peter Wolodarski är den som jag först av allt ger mig på.
Alltid lika välskriven och då faller jag direkt och sväljer allt, inga kritiska ögon
alls. Ofta är det så för mig om det är välskrivet har jag lätt att ta till mig.
Stavfel och konstigt ordval tilltalar mig inte.

Samma sak med bloggar särskrivna ramlar bort ganska snart även fast de
kan vara hur bra som helst.

Dagens krönika bet sig fast, att sådant förekommer idag i ett grannland är
riktigt otäckt.

Nu är det öppet vatten igen. Tycker det är roligare att titta på vatten
än på is. Stora isflak har även lossnat inne i viken och driver utåt i
den krftiga nordanvinden. Fåglarna verkar gilla att åka med, det är
trängsel på flaken så de får turas om att åka med.

Vi har nu hittat ut till alla 100 checkpoints. En fick vi besöka två
gånger, vi glömde båda vilken bokstav det var, inget synminne
över huvudtaget, bara att den stod lutad i klockstapeln.

I natt har jag drömt mardrömmar om killarna, eller männen, som
slogs på perrongen i S-tuna i går då jag var på väg hem. En blev
knuffad ner på spåret och den andra stod uppe och sparkade mot
hans huvud då han försökte ta sig upp. Riktigt otäckt. Han som sparkade
såg alldeles vild ut på ögonen. Jag hamnade mitt emellan honom och en
man som röt åt honom att sluta. Perrongen kändes plötsligt väldigt smal.

Nu har jag mätt med sytråd på kartan. Prick 60 cm gick vi i slaskig blötsnö.
Det var tungt, mest uppför hela tiden tyckte jag. Fyra kontroller blev det
idag och 7,2 kilometer och fika på Långängens gård. Det var gott, kändes inte
riktigt som vi ville fika ute i skogen, annars brukar vi ha termos med oss i
ryggsäcken, solen lyste med sin frånvaro, men det kändes ändå som vår
i luften och mycket fågelkvitter. Många var det också som åkte skidor.
Efter nattens regn så gäller det att passa på innan all snö är borta.

I går på väg hem från jobbet mellan pendeltåget och tunnelbanan fick
jag ett blodsockerfall igen, blev skakis och kallsvettig. Visste ju att
reklamkaramellerna från jobbet som brukar vara räddningen var slut,
åtminstone på jobbet men kanske att det fanns kvar i min väska. Otroligt
vad många fickor det finns i mina väskor när jag ska leta efter något litet.
Räddningen blev en Zara-karamell i stället, har inget minne av hur den
hade hamnat i min väska. Men sugandes på den så mådde jag bra när
jag klev av i Ropsten. På väg till nästa tåg ser jag en kvinna som sitter
nerhukad med sina väskor utspridda runt sig. Alldeles blek så jag stannar
och frågar hur det är fatt. Hon säger att hon blev så yr och skakis och
det svartna för ögonen. Jag frågar om hon känt av det förr men nej det
har inte hänt förr. En kille stannar också och frågar om vi behöver hjälp
och frågar om hon har diabetes, men det har hon inte. Jag är ingen expert
men gissar att hon också fått blodsockerfall så jag rotar på nytt i min
väska och hittar en Zara-karmell till. Killen gör tummen upp och sticker
iväg. Jag erbjuder mig att gå till kiosken och köpa något att dricka.
Hon sitter fortfarande kvar nerhukad då jag kommer tillbaks men säger
att det kändes bättre då hon fick min karamell. Hon dricker och sedan
hjälper jag henne till en taxi.

Då jag kom hem låg ett kuvert från Nordea i postboxen. Jag kunde knappt
hålla mig från att öppna brevet fast det inte var mitt.

Tjoho! Vi fick tillbaks alla pengar för flygkonkursresan. Tur att vi tänkte om
och bokade nya biljetter till påsk, nur blev det ju bara en tusenlapp dyrare.
Men å andra sidan så blev det direktflyg i stället.

Solen var så lockande så vi tog oss ut med tåg och buss till
brandstation. Längs med stängslet skulle det gå en stig. Det
hade kommit lite nysnö så vi hade inga färska spår att följa
men det gick bra ändå. Ganska brant uppför rakt in i skogen
och sedan kom vi på nya stigar där några hunnit före oss, då
var det lätt att följa. Det var två kontroller som vi hade kvar
i det området. Nu har vi hittat 90 stycken kontroller av 100.
Vi har tid på oss till början av mars, det ska vi klara!

Sedan fortsatte vi promenaden till Willys och handlade lite
innan vi tog tåget hem igen. Känner mig riktigt nöjd med
dagens motion.

Har kommit på att det är väldigt roligt att virka. Vad det ska bli
av rutorna vet jag inte riktigt.

all världen skulle man kunna arbeta till 75 år då man är för gammal redan
vid 50.

Omskolning när arbetet blir för tungt låter ju bra men vi som redan har ett
lätt arbete, vad ska vi omskola oss till så vi blir attraktiva för arbetsgivare.

och så klagas det på att moderaterna inte har några visioner...